Bokslut

TILLSAMMANS ÄR MAN MINDRE ENSAM – ANNA GAVALDA

Varför läste jag den? Jag hade sett filmen på bio och var sugen på en lättläst bok. Dessutom är jag inne i en Parisfas o försöker läsa det mesta som utspelar sig där.


Vilka lärdomar drog jag? Att man bör äta ordentligt. Annars blir man ett benrangel som bara vill försvinna.

Vilken upplevelse gav den? Eftersom jag är så boklättpåverkad så trodde jag till slut att jag var Camille och att jag bodde i Paris. Det var en synnerligen trevlig upplevelse som jag gärna gör om, kanske på en söndag då jag dansat för länge natten innan.

Vad fäste jag mig mest vid? Sättet författaren sakta arbetade sig tillbaka i huvudpersonernas liv. Sofistikerade cliffhangers skulle man kunna säga. Att det utspelade sig i Paris tänkte jag såklart extra mycket på. Och att en del poesi var på franska – vackert.

Var den nöjsam att läsa? Mycket nöjsam. Den nöjsammaste boken jag läst på länge faktiskt.

Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall? Gärna i ämnet Paris, men inte gärna i ämnet kärlek, utom ämnet lycklig kärlek i så fall.

Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då? Har just lånat ut den till Liselotte som ligger på sjukhus efter sin höftoperation, tror det passar bra. Till sängliggande, tågåkande, och personer med mycket tid över, man vill gärna sträckläsa den.

Pumpafrosseriet fortsätter.

En sak jag la märke till när jag gav mig ut på Internet för att leta pumparecept var att man ska strunta i de svenska recepten, säga vad man vill om U.S.A men dom vet hur man gör pumpa.
Till sötsaker använder man nästan bara puréad så lättast är att puréa den dagen innan så att man slipper stressa med det samma dag.

Tvätta pumpan noggrant och skär bort botten och toppen. Dela i så stora bitar du kan (det blir då lättare att avlägsna skalet senare) och lägg i en gryta där du täckt botten med 2-3 cm vatten. Koka upp pumpabitarna med vattnet och låt stå och puttra under lock i 1-1½ timme beroende på storleken på dina bitar. Låt sedan bitarna kallna i kastrullen. Häll bort vattnet i en skål och avlägsna köttet från skalen. Skalen slängs. Med en stavmixer puréar du nu köttet, och blir det för hårt spär du med kokvattnet. Klart.

Som sagt är pumpa väldigt drygt och av 3/4 av min pumpa blev det 1½ liter puré!

Vad göra? Jo först var jag såklart tvungen att göra en pumpapaj, det var därför jag köpte pumpan från början. Jag hittade ett recept på fatfreevegan.com utan pajdeg, och lat som jag var gjorde jag det. Här är min version av det hela:

Blanda först:
1 mosad banan
1 msk majsstärkelse
2 tsk vaniljsocker
3 dl sojamjölk
i en stor bunke. Rör ordentligt så att allt blandas.

Rör sedan i följande:
½ liter pumpapuré
1½ dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 dl råsocker
1 tsk kanel
½-1 tsk ingefärspulver
½-1 tsk riven muskotnöt
½ tsk salt

Rör ordentligt och häll i en form med borttagbar kant som du klätt med smörpapper. Gillar du pajskal mycket, häll i ett förgräddat pajskal och minska på mjölet.

Grädda sedan i en timme på 225 grader i mitten av ugnen, låt kallna i kyl och servera med vaniljglass eller sås! Den kommer att ha en ganska mosig/puréad konsistens och smaka trevligt av pepparkaka!

Eftersom jag fortfarande inte lyckats göra av med all pumpa gav jag mig i kast med pumpamarmelad när jag ändå var igång. Till pumpamarmelad använde jag mig av:

nästan 1 liter pumpapuré
½ liter vatten
1 stort äpple
2 msk contrieau
2 msk citronsaft
2 dl socker
kanel och ingefära (om man gillade pajen vill säga)
1 tsk citronsyra

Hackade äpplet och kokte upp alla ingredienser utom citronsyran. Lät puttra utan lock i 1½ timme ungefär. Sist, när jag fått en fin konsistens hällde jag upp sylten i burkar som jag diskat noga och låtit torka i ugnen (på samma värme som pajen när den ändå var inne). Min pappas flickvän hade lagt smörpapper mellan locket och burken på sin marmelad, jag vet inte om detta fyller någon funktion men det såg så trevligt ut så det gjorde jag med. Lät svalna i kylen!
Voilà!

Pumpa!

Jag är hemma hos Pappa över helgen och fick på torget tag i en fantastisk pumpa, som såg lagom stor ut. Det jag inte räknade med är att pumpa verkar vara väldigt drygt. Hittills har jag gjort pumpapaj och pumpamarmelad och ändå har jag en fjärdedel kvar. Åker hem ikväll så förmodligen blir det pumpagryta till kvällsmat så att jag hinner använda allt.

Så watch out, snart lägger jag upp pumparecept.

Ps. Pumpa var skitbilligt. Ds

Han hade aldrig bjudit på tårta innan. De andra brukade göra det, när de fyllde år eller skulle sluta. Inte ens när han fyllde 60 bjöd han. Men nu hade hon insisterat på att baka en, svägerskan, och han kunde inte säga nej. Han gillade trots allt dem väldigt mycket. Brorsan och hans fru.

Det var inte det att han inte ville bjuda dem på tårta, men han kunde inte baka och dessutom avskydde han att stå i centrum. Blev alltid röd i ansiktet i skolan när klassen sjöng "Ja må han leva". Han kunde höra vad de sa "ungkarl i hela sitt liv", "svägerksan har visst bakat", "mackor till lunch, han vet inte hur man lagar mat". Nej, han var inte särskilt duktig på att laga mat, eller baka en kaka, och ingen fru hade han. "Så ensam" sa de andra.

Men böckerna han läste, allt han upplevde hemma i sitt eget vardagsrum. Musiken han kunde lyssna på utan att någon bad honom skruva ner. Att gå iväg utan att behöva berätta var.
Och ja, han åt mackor till middag också, det är ju så gott!
Men inget av det spelade någon roll i de andras ögon.

Kanske bara i hennes, hon som inte berättade när hon fyllde 20, för att hon tyckte inte om att stå i centrum.

Fortsättningen på det uppenbara

Svamp och höst känns oändligt uppenbart. Särskilt eftersom jag bara har råd med champinjoner som säljs färska året om. Så en svamprätt passar ju bra på mitt tema, avhandling av det Uppenbara.



Det bör dock tilläggas att svamprätten är väldigt god.



Pasta med svamp- och tofusås.



kokt fullkornspasta till 3-4 personer

200 gram fast tofu
knappt ½ liter svamp (jag tog bara champinioner med ta gärna några godare om du har ekonomi)
2 dl oatly matlagningsgrädde
1-2 vitlöksklyftor (beronde på hur mycket du gillar vitlök)
½-1 gul lök
balsamvinäger
dragon
olja
salt och peppar
ev. 1 svampbuljongtärning

2 tomater
ruccolasallad efter smak

Börja med att bryna finhacka lök och vitlök i olja på låg värme i en stekpanna. Låt det ta lite tid, det blir mycket godare då. Krama under tiden ur och smula tofun i en sil för att få ut så mycket vätska som möjligt. När löken är färdig, höj värmen och häll i tofusmulet. Häll på mer olja om det behövs och låt det hela få lite färg.

Tillsätt sedan grädden och om du, som jag, har lite tråkiga svampar så släng i en svampbuljongtärning också!

Krydda med balsamvinägern, salt, peppar och dragon om du gillar det. Medan det står och puttrar (blir det för tjockt brukar jag spä ut med vatten) kan du hacka tomaten, men spara lite till garnityr, och riv ruccolasalladen.

När såsen är klar och god, häll i den i spaghettin, vänd ner grönsakerna och låt stå bara en liten stund tills det är genomvarmt (om du är bra på att synkronisera ditt matlagande - inte min starka sida, kommer spaghettin att vara klar när såsen är klar och inget behöver värmas upp igen). Garnera med tomater och servera!





Jag måste redan nu klargöra och varna att jag är ovan vid att skriva recept och extremt dålig på att komma ihåg mängder, så tycker du att det rä för lite eller för mycket av någo: ändra, och säg gärna till mig!

Kaffe på gröten

Förra inlägget gick från kaffe och livsåskådning till grötdiskussioner. För intresserade har jag för tillfället (är för rastlös och orolig för en standardfrukost) havremjölk och äpplemos på min frukostgröt.




I eftermiddag tänkte jag trots arbete till 17.00 (skulle klockan på blogger.com inte varit så svår att ställa in skulle ni märkt att jag var på jobbet just nu, med föga ansträngande uppgifter såsom telefonsvarande, vilket lätt kan kombineras med bloggskrivning) promenera till Möllevångstorget för att avnjuta icke-portugisiskt men ack så gott kaffe

Très simple, tänker ni.

Men nu står jag inför valet, latte eller espresso?

Sojalatten på Kaffebaren på Möllan är förmodligen den godaste jag någonsin smakat. Lagom söt, mochasmakande och lite nötig.

Men espresso och cigarett (jag har skurit ner på mitt rökande, borde jag inte belönas med en till kaffet någon gång ibland?). Denna gudomliga kombination.




La vie n'est pas compliqué

Cigarett till kaffet. Varför sluta när denna himmelska kombination finns? Som kyssar till kärlek. Eller mjölken till gröten om man så vill.

Som i en film satt jag där. Det var ganska sent på morgonen, jag hade gått upp senare än planerat. Ätit några solmogna tomater i frukosten. Dom smakade tomater, på riktigt! Kom på en fånig ursäkt för att gå ifrån. Helt plötsligt satt jag där, med min starka (men inte beska) espresso. 50 cent. Cigaretten, och boken. Sjuksköterskorna hade frukostrast, kaka, espresso och även dom, en cigarett. Jag förstod inte men jag visste vad dom pratade om. Det rutiga klinkersgolvet. Eller var det kakel? Kakel är Portugals största export. Det spelar ingen roll. Är det ledigt här? Nickar. För hon frågade väl om det var ledigt? Påsar under ögonen, nattjobb tär tänker jag. Espresson slut. Fler sjuksköterskor. Går ut, och allt är borta. Men det finns kvar.