egentligen var vi båda lika slut i kroppen, för vi gör ju samma skitjobb på dagarna

ändå gick vi hem och la oss under tavlan

jag började spela på munspelet

du tände en och bad mig fortsätta

du kysste mig hårt och jag började skratta o sa; vi har all tid i världen

jag vet att det finns nåt, som du inte säger, men det syns i ögonen, känns på viset du rör mig

sen cyklade du hem, i det europeiska mörkret, och jag förbannade oss