morgon.
klockan är fem på strejkdagen

ingenmans land i tunnelbanan tänker jag och tänder väntandes en cigg

men så ser jag dem, och jag blir så ledsen. jag är vitast i hela vagnen

för har du tänkt på dem som inte har råd att strejka?

jag tror att det var din halsduk, vit för freden sa du, som jag fastnade för

och din stora näsa, många människor gillar inte stora näsor, men jag tycker att de har karaktär

det var på morgonkvisten, men min hjärna trodde att klockan var kvart i två, och då blir det ju som det blir ibland

efter ett tag behövde vi inte ens fråga, vi visste svaren, eller trodde vi bara det

sov illa i dina armar, är van att sova själv, men kanske kan jag vänja mig

vi drack myntate och sen gick du

egentligen var vi båda lika slut i kroppen, för vi gör ju samma skitjobb på dagarna

ändå gick vi hem och la oss under tavlan

jag började spela på munspelet

du tände en och bad mig fortsätta

du kysste mig hårt och jag började skratta o sa; vi har all tid i världen

jag vet att det finns nåt, som du inte säger, men det syns i ögonen, känns på viset du rör mig

sen cyklade du hem, i det europeiska mörkret, och jag förbannade oss

mitt favoritord är bitterljuvt

igår låg jag uppe hela natten och pratade med M om min och hennes barndom
på sätt och vis var det som när vi var barn, som när man sov över
den som inte vet vad som hände sen ser inget bitterljuvt i min barndom, men när jag tänker på den fylls mitt hjärta av dess tre stavelser

nästan allt kan jag förvandla till bitterljuvt
en vänskap
en kärlekshistoria
en släkting som dog
någons liv
mitt liv

jag älskar sättet jag kan bada i ordet, kan njuta av dess förmåga att låta mig se det vackra i sorgligheter, eller vältra mig i sorgen över de som är borta.
utan att skämmas, för är det bitterljuvt, verkligen bitter-ljuvt, b-i-t-t-e-r-l-j-u-v-t.
ingen rätt att ta ordets innebörd i från mig, sörja, älska, älta, le

för många öl igår, för sent, alla dansade kalinka och jag fick kanske ett jobb
så jag ligger på soffan med vetevärmaren på bröstet och funderar på livet
det är tröttsamt men behövligt
och jag funderar på vad jag saknar
tröttsamt och förmodligen inte behövligt, man skulle kunna låtit bli
gör det inte