Henry Millers anteckningar

vi blev lite sena till föreläsningen o fick springa från fontänen där jag väntat så länge att jag fick skambud efter skambud. bokhandeln var full, inte bara med böcker som vanligt utan med människor. vi fick ställa oss längst bak vid reselitteraturen men det gjorde inte så mycket för hela stället är så litet och jag hade ingen lust att sitta 1 meter från förläsaren ändå. vi kom mitt i första kapitlet och när det var slut ville hon spela upp en intervju med henry, hon hade den på en såndär apparat som journalister har, en pytteliten bandspelare och hon höll bandspelarens högtalare nära mikrofonen och en kakofoni av brus och röster som lät som tom waits allihopa spred sig i butiken och jag började skratta, men slutade när jag såg att alla andra såg genuint intresserade ut.

efter bruset berättade hon vidare. jag vet inte vad jag väntat mig, men jag hade nog väntat mig mer än en medelålders tant som av okänd anledning fått tag på de flesta av henry millers gamla anteckningar o sketcher. och startat en bokhandel. och sedan skrivit boken "Henry Miller is under my bed". jag sket fullständigt i vad hon tänkte göra med hans gamla grejer, vem som helst med lite tur kan ju få ärva en kändis avdankade saker.

vi var lika besvikna båda två när vi kom ut för vi insåg att det bara återstod en fasad av det hela. ett par glasögon med mörka skalmar, kedjerökande, en poetisk lugg eller henry millers gamla anteckningsbok.

maybe we should start knitting instead? sa amber