Vilken kliché!

Rädlsan för klichéskriverier hämmar mig. Förmodligen många andra också. För vem vill skriva nåt självklart? Det värsta är när man tror att man har kommit på något unikt, bara en mening kanske, men när man väl har klickat på "publish post" inser man att den är lika ovanlig som converseskor på en popkonsert.

Problemet är att allt är skrivet! I alla fall i krönikör/spaltform som väl är det bloggandet ligger närmst i den riktiga världen. Alla idéer har någon smart jävel redan lagt beslag på.

Jag tänkte skriva om hösten - så kliché.
Jag tänkte skriva om klimatförändringarna - pust.
Jag tänkte skriva om livets leda - vem har inte gjort det?

Min enda lösning på problemet är att inte skriva om konkreta saker, inte avhandla någon nyhet, inte prata om problemen i dagens värld. Det har någon annan redan hunnit. Och eftersom jag lovat mig själv att inte skriva om mitt eget liv här, i alla fall inte i någon större utsträckning (ingen bryr sig om vad jag gjorde i helgen ändå) får jag nog börja på en roman. Eller mjukstarta med en novell. 2000-talets generationsroman, det låter fint det!

Tills dess fortsätter jag avhandla det uppenbara.

Allt hänger på pengarna

Jag, som så många andra har ingen aning om det här med ekonomi. Mina pengar brukar ta slut i mitten av månaden, så också denna. Men äta bör man och något som är billigt är kål! Därför ger jag er mitt recept på coleslaw som räcker åtminstone 1 vecka.

Coleslaw

Ingredienser:
½ kilo kål, vilket visade sig vara ett kvarts kålhuvud (mitt måste ha varit väldigt stort)
1 morot
1 gul lök
2-3 svenska äpplen

knappt 1 dl sojamjölk
olja
citron
senap
socker
persilja
vinäger
salt&peppar

Vad jag gjorde var att hyvla kålhuvudet med en osthyvel så att kålstrimlorna blev riktigt fina. Skalade och rev morot respektive äpplen.
Majonäsen tillverkade jag själv genom att stavmixra sojamjölk samtidigt som jag hällde på olja i en tunn stråle. När man har hällt i så mycket olja så att man skäms (någon dl) är det dags för citronen, här fungerar inte plastcitronen så du gör bäst i att pressa en innan och hälla i saft tills, vips! Tjocknar majonäsen. Detta går ganska snabbt, så var beredd!
Jag smakade sedan av majonäsen med ytterligare lite citron, socker och salt.
Rör ner majonäsen i grönsaksstrimlorna och smaksätt med din favoritsenap (jag tog dijon&skånsk senap), persilja om du gillar det, salt, peppar, vinäger och socker. Detta håller minst en (förmodligen två beroende på hur petig man är) vecka i kylen och man kan ha det på allt; smörgåsen, till soppan, till biffarna - you name it.

På franska heter kålhuvud chou.
Mon petit chou, alltså, mitt lilla kålhuvud, betyder min älskling.
Undrar om det finns någon grönsak på svenska för kärlek?

Fultkultur blir fin eller finkultur blir ful?

Välj själv.


Efter att James Bond-filmerna tog slut har Expressen satsat på finkultur som bilaga - till fulkultur. Är det ett försök att göra Expressen till finkultur eller ett försök att göra finkultur till kvällstidningsblask? Jag vet faktiskt inte. Men väl ett trevligt försök att utbilda sverige. Och är det inte mer spännande när Expressen har Hemingway som bilaga än om DN skulle haft det?

Inviger hösten med lingon och choklad

Min pappa gör lingonsylt varje höst så fort dom börjar sälja lingon på torget (han är för lat för att plocka själv, och vem klandrar honom). Jag äter inte särskilt mycket lingonsylt alls men jag kunde ändå inte låta bli att köpa några deciliter, hade för mig att jag sett ett recept på lingonpaj på arlas hemsida för längesen.



Tog (ganska mycket) inspiration från receptet på arla.se, bytte ut och la till ingredieseroch Voila, här har ni det!

Paj med smak av lingon och choklad

Ingredienser:

• 50 gram margarin (mjölkfritt!)
• drygt0,5 dl olja
• ½ dl råsocker
• 2 dl havregryn
• 1½ dl vetemjöl

• 2 dl go green vispgrädde
• 50 gram margarin
• 1½ dl ljus sirap
• näsan en deciliter god kakao
• några matskedar balsamvinäger
• 3 dl lingon

Smält smöret och oljan i en kastrull, rör i sockret, havregrynen och vetemjölet. Om det blir för grynigt kan du hälla i lite mer olja. Tryck ut allt i en form och grädda ungefär i 10 minuter i mitten av ugnen på 200 grader.

Under tiden kokar du upp 1½ dl av vispgrädden, margarinet och sirapen. Rör ihop den restrerande grädden med kakaon i en liten skål så att inga klumpar finns kvar. När sirapsblandingen kokat upp, ta den från plattan och tillsätt kakaogrädden, rör tills klumpfritt och smaksätt med balsamvinägern. Balsamvinägern ger en trevlig smakbrytning mot allt det söta.

När du har gräddat skalet är det bara att hälla i chokladsmeten och lingonen i formen och sätta in i kylskåpet. I arlas recept ska kakan stå kyld i 5 timmar, min kommer nog inte att får stå så länge.

Raporterar senare om resultatet. Lev väl!

Shangri-La, Paradisdalen

Historien om det mytiska Shangri-La baseras på Shambala en buddhistisk mytisk stad. Shambala sägs vara den plats där ungdomens källa ligger, kunskapen om var dalen finns ska enligt sägnen bara Dalai Lama känna till, men ingen lama har ännu utnyttjat denna kunskap för att fortsätta vara ung.

två saker jag gillar. franska&kalle anka

Första gången jag hörde talas om Shagri-La, var i serien "På rymmen från rikedomarna" av Carl Barks som jag läste i nioårsåldern. Jag har aldrig riktigt kunnat släppa tanken på en utopi. En utopi i en dal i Tibet.

Serien handlar om Joakin von Anka, som blir stressad av jakten på pengar i det moderna samhället och därför flyr till den bortglömda dalen. Med sig har han en medicin, i läskflaskor, för att lindra stressen. Lokalbefolkningen börjar betrakta kapsylerna som värdefulla och det tar inte lång tid innan de börjar användas som valuta, istället för bytet av tjänster som användes innan. Historian slutar med att ankorna får fly från det forna paradiset.

Som barn facinerades jag av tanken på paradiset. Idag facineras jag av Carl Barks djärva budskap i en serie skriven för barn.

Och jag imponeras av honom, och av att han kanske, kanske lyckades påverka mig.