Har jag slutat leva i böcker och förflyttat mig till verkligheten? Jag började inbilla mig det, fast kanske beror det mest på att tiden har gått sedan jag läste en bok jag ville flytta in i. En vän fick mig att tänka på det och jag insåg ju då att jag är Cécile, för härom lördagen åt jag mest bara en apelsin och solade vid ett vatten. Nu undrar jag bara när Cyril ska komma in i bilden, jag vill att han kommer så att jag efteråt blir fri.

Darjeeling Ltd.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan få en egen rad i biosalongen.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan betala mindre än femtio kronor för att se en film.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan gå hemifrån till bion på under fem minuter.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du sitter obekvämt under hela filmen för att sätena är begagnade.


Någon har fel. Och jag känner mig äntligen hemma här.

Rune och Inger

Ta en titt på Runes och Ingers fantastiska kärlekshistoria, bland många andra vackra bilder i bildspelet årets bild 2008

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=749848

Bukowski

Historier från ingenstans eller Sout of no North som jag tycker är ett vackrare namn är en novellsamling som Bukowski skrev på 70-talet precis när han höll på att slå igenom. Först trodde jag att den svenska översättningen var av Carl-Einar Häckner och jag undade, varför just Carl-Einar Häckner? Efter ett tag upptäckte jag att det stod Einar Heckscher...

Jag undrade innan varför Bukowski i dessa feminismens och jämlikhetens tider fått revival, när jag läste Postverket av dito författare läste jag bara sprit, knullande o kvinnoförnedring och en del skäll på sura förmän. Men, med Historier från ingenstans förstår jag att det inte har med kvinnoförnedring att göra, Bukowskis verklighet, och många andras med honom tog inte hänsyn till kön, längst nere på botten var de alla jämlikar. Längst nere på botten tar man vad man får och gör vad man kan för att göra vardagen lite drägligare. Och det är det han lyckas skildra, Charles, bottenskrapet som hamnat så långt nere att de kanske inte ens vill upp igen.

Jag ryser av de sunkiga hotellen, mår illa under hemorojdoperationen, kväljer av sjukhustes stank av sjukdom och död och blundar när han dränker en oskyldig man, men kan inte sluta läsa. För jag vet, att detta är enda sättet för mig att få träffa de här människorna och jag får skämmas om jag inte tar den.

Bokrecension.se

Snart i min brevlåda

Machétpesto

Antingen är jag dålig på att hålla löften eller är jag helt enkelt för bra på att laga mat, för här kommer ett recept på en underbar machétsalladpesto som jag slängde ihop igår.

200 gram machetsallad
1 handfull mandel
1 soltorkad tomat
zest av 1 citron
1 vitlöksklyfta
olivolja
salt och peppar
balsamvinäger

Mixa alla ingredienser utom olivolja och smaksättare, spä med olivoljan om det blir för stelt och smaksätt till sist med balsamvinäger, så enkelt så gott.

Jag åt den med nykokt pasta och världens snabbaste pastasås som du gör såhär:

Stek tjocka skivor av en stor tomat i olivolja i het panna, tillsätt 2 tunt skivade vitlöksklyftor när tomaten blivit mjuk och smaksätt med balsamvinäger, mycket salt och lite tomatpuré och låt det hela bli mjukt, men inte för mosigt!

Den lite beska och syrliga peston blir ett utmärkt komplement till den söta tomatsåsen, och världens godaste comfortfood om du frågar mig.

Henry Millers anteckningar

vi blev lite sena till föreläsningen o fick springa från fontänen där jag väntat så länge att jag fick skambud efter skambud. bokhandeln var full, inte bara med böcker som vanligt utan med människor. vi fick ställa oss längst bak vid reselitteraturen men det gjorde inte så mycket för hela stället är så litet och jag hade ingen lust att sitta 1 meter från förläsaren ändå. vi kom mitt i första kapitlet och när det var slut ville hon spela upp en intervju med henry, hon hade den på en såndär apparat som journalister har, en pytteliten bandspelare och hon höll bandspelarens högtalare nära mikrofonen och en kakofoni av brus och röster som lät som tom waits allihopa spred sig i butiken och jag började skratta, men slutade när jag såg att alla andra såg genuint intresserade ut.

efter bruset berättade hon vidare. jag vet inte vad jag väntat mig, men jag hade nog väntat mig mer än en medelålders tant som av okänd anledning fått tag på de flesta av henry millers gamla anteckningar o sketcher. och startat en bokhandel. och sedan skrivit boken "Henry Miller is under my bed". jag sket fullständigt i vad hon tänkte göra med hans gamla grejer, vem som helst med lite tur kan ju få ärva en kändis avdankade saker.

vi var lika besvikna båda två när vi kom ut för vi insåg att det bara återstod en fasad av det hela. ett par glasögon med mörka skalmar, kedjerökande, en poetisk lugg eller henry millers gamla anteckningsbok.

maybe we should start knitting instead? sa amber