Precis som på film

Ett orange höstlöv dalar ner från himlen framför mig.
"Åh vad vackert" tänker jag, "som i en film". Och jag vill nästan börja gråta lite för att filmen om mig är så vacker. Försöker tänka på vilken musik som skulle spelats. Inget problem, jag har ju min I-pod på, Jeff Buckley - Halleluja. Komplett.


Problem:
Om jag aldrig sett en film, inte hade hört en ton. Skulle jag ens lagt märke till lövet? Skulle jag insett hur vackert det var?
Eller skulle jag (förhoppningsvis) sett något mer, något större, utan att behöva relatera till en film. Ta bort en mellanhand och komma lite närmre det gudomliga. The divine.

Jag får aldrig veta, men vad vore jag för person om jag inte hoppades på det senare?