egentligen var vi båda lika slut i kroppen, för vi gör ju samma skitjobb på dagarna

ändå gick vi hem och la oss under tavlan

jag började spela på munspelet

du tände en och bad mig fortsätta

du kysste mig hårt och jag började skratta o sa; vi har all tid i världen

jag vet att det finns nåt, som du inte säger, men det syns i ögonen, känns på viset du rör mig

sen cyklade du hem, i det europeiska mörkret, och jag förbannade oss

mitt favoritord är bitterljuvt

igår låg jag uppe hela natten och pratade med M om min och hennes barndom
på sätt och vis var det som när vi var barn, som när man sov över
den som inte vet vad som hände sen ser inget bitterljuvt i min barndom, men när jag tänker på den fylls mitt hjärta av dess tre stavelser

nästan allt kan jag förvandla till bitterljuvt
en vänskap
en kärlekshistoria
en släkting som dog
någons liv
mitt liv

jag älskar sättet jag kan bada i ordet, kan njuta av dess förmåga att låta mig se det vackra i sorgligheter, eller vältra mig i sorgen över de som är borta.
utan att skämmas, för är det bitterljuvt, verkligen bitter-ljuvt, b-i-t-t-e-r-l-j-u-v-t.
ingen rätt att ta ordets innebörd i från mig, sörja, älska, älta, le

för många öl igår, för sent, alla dansade kalinka och jag fick kanske ett jobb
så jag ligger på soffan med vetevärmaren på bröstet och funderar på livet
det är tröttsamt men behövligt
och jag funderar på vad jag saknar
tröttsamt och förmodligen inte behövligt, man skulle kunna låtit bli
gör det inte

jag vet inte varför jag inte skriver längre

"Innan vi finns, finns vi inte. Så finns vi. Och sedan finns vi inte mer."

-Peter Luthersson

Har jag slutat leva i böcker och förflyttat mig till verkligheten? Jag började inbilla mig det, fast kanske beror det mest på att tiden har gått sedan jag läste en bok jag ville flytta in i. En vän fick mig att tänka på det och jag insåg ju då att jag är Cécile, för härom lördagen åt jag mest bara en apelsin och solade vid ett vatten. Nu undrar jag bara när Cyril ska komma in i bilden, jag vill att han kommer så att jag efteråt blir fri.

Darjeeling Ltd.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan få en egen rad i biosalongen.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan betala mindre än femtio kronor för att se en film.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan gå hemifrån till bion på under fem minuter.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du sitter obekvämt under hela filmen för att sätena är begagnade.


Någon har fel. Och jag känner mig äntligen hemma här.