för många öl igår, för sent, alla dansade kalinka och jag fick kanske ett jobb
så jag ligger på soffan med vetevärmaren på bröstet och funderar på livet
det är tröttsamt men behövligt
och jag funderar på vad jag saknar
tröttsamt och förmodligen inte behövligt, man skulle kunna låtit bli
gör det inte

jag vet inte varför jag inte skriver längre

"Innan vi finns, finns vi inte. Så finns vi. Och sedan finns vi inte mer."

-Peter Luthersson

Har jag slutat leva i böcker och förflyttat mig till verkligheten? Jag började inbilla mig det, fast kanske beror det mest på att tiden har gått sedan jag läste en bok jag ville flytta in i. En vän fick mig att tänka på det och jag insåg ju då att jag är Cécile, för härom lördagen åt jag mest bara en apelsin och solade vid ett vatten. Nu undrar jag bara när Cyril ska komma in i bilden, jag vill att han kommer så att jag efteråt blir fri.

Darjeeling Ltd.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan få en egen rad i biosalongen.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan betala mindre än femtio kronor för att se en film.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du kan gå hemifrån till bion på under fem minuter.

Någon säger nog att det är bara i Sölvesborg du sitter obekvämt under hela filmen för att sätena är begagnade.


Någon har fel. Och jag känner mig äntligen hemma här.

Rune och Inger

Ta en titt på Runes och Ingers fantastiska kärlekshistoria, bland många andra vackra bilder i bildspelet årets bild 2008

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=749848

Bukowski

Historier från ingenstans eller Sout of no North som jag tycker är ett vackrare namn är en novellsamling som Bukowski skrev på 70-talet precis när han höll på att slå igenom. Först trodde jag att den svenska översättningen var av Carl-Einar Häckner och jag undade, varför just Carl-Einar Häckner? Efter ett tag upptäckte jag att det stod Einar Heckscher...

Jag undrade innan varför Bukowski i dessa feminismens och jämlikhetens tider fått revival, när jag läste Postverket av dito författare läste jag bara sprit, knullande o kvinnoförnedring och en del skäll på sura förmän. Men, med Historier från ingenstans förstår jag att det inte har med kvinnoförnedring att göra, Bukowskis verklighet, och många andras med honom tog inte hänsyn till kön, längst nere på botten var de alla jämlikar. Längst nere på botten tar man vad man får och gör vad man kan för att göra vardagen lite drägligare. Och det är det han lyckas skildra, Charles, bottenskrapet som hamnat så långt nere att de kanske inte ens vill upp igen.

Jag ryser av de sunkiga hotellen, mår illa under hemorojdoperationen, kväljer av sjukhustes stank av sjukdom och död och blundar när han dränker en oskyldig man, men kan inte sluta läsa. För jag vet, att detta är enda sättet för mig att få träffa de här människorna och jag får skämmas om jag inte tar den.

Bokrecension.se

Snart i min brevlåda