morgon.
klockan är fem på strejkdagen

ingenmans land i tunnelbanan tänker jag och tänder väntandes en cigg

men så ser jag dem, och jag blir så ledsen. jag är vitast i hela vagnen

för har du tänkt på dem som inte har råd att strejka?

jag tror att det var din halsduk, vit för freden sa du, som jag fastnade för

och din stora näsa, många människor gillar inte stora näsor, men jag tycker att de har karaktär

det var på morgonkvisten, men min hjärna trodde att klockan var kvart i två, och då blir det ju som det blir ibland

efter ett tag behövde vi inte ens fråga, vi visste svaren, eller trodde vi bara det

sov illa i dina armar, är van att sova själv, men kanske kan jag vänja mig

vi drack myntate och sen gick du