mitt favoritord är bitterljuvt

igår låg jag uppe hela natten och pratade med M om min och hennes barndom
på sätt och vis var det som när vi var barn, som när man sov över
den som inte vet vad som hände sen ser inget bitterljuvt i min barndom, men när jag tänker på den fylls mitt hjärta av dess tre stavelser

nästan allt kan jag förvandla till bitterljuvt
en vänskap
en kärlekshistoria
en släkting som dog
någons liv
mitt liv

jag älskar sättet jag kan bada i ordet, kan njuta av dess förmåga att låta mig se det vackra i sorgligheter, eller vältra mig i sorgen över de som är borta.
utan att skämmas, för är det bitterljuvt, verkligen bitter-ljuvt, b-i-t-t-e-r-l-j-u-v-t.
ingen rätt att ta ordets innebörd i från mig, sörja, älska, älta, le

för många öl igår, för sent, alla dansade kalinka och jag fick kanske ett jobb
så jag ligger på soffan med vetevärmaren på bröstet och funderar på livet
det är tröttsamt men behövligt
och jag funderar på vad jag saknar
tröttsamt och förmodligen inte behövligt, man skulle kunna låtit bli
gör det inte

jag vet inte varför jag inte skriver längre

"Innan vi finns, finns vi inte. Så finns vi. Och sedan finns vi inte mer."

-Peter Luthersson