Det slår mig när jag hälsar på min far, att jag till skillnad från honom bara köper en tandkräm i taget. Jag har nog aldrig köpt två. Är jag så rädd för att bli fast någonstans att jag inte ens vill ha en tandkrämstub som håller mig kvar?

Bokslut

FANTOMERNA - KLAS ÖSTERGREN


Varför läste jag den?
Faktiskt för Adlibris hade någon sorts 10-års kampanj och gav bort böcker gratis om man bara orkade beställa dem – och de gjorde jag!

Vilka lärdomar drog jag?
Inga särskilda lärdomar vill jag inte påstå. Jag läser sällan böcker i lärosyfte även om de säkert ofta lär mig nåt i slutändan (undermedvetet åtminstone).

Vilken upplevelse gav den?
En av mina favorit-läs-känslor; svenskt 50/60-tal. Ung man på drift och funderingar över livets vara och icke vara.

Vad fäste jag mig mest vid?
Minnet! Jag visste inte att någon annan fäste sig så vid minnet som jag gör. Referenserna till andra kända verk. Och personens rädsla att bli sinnessjuk.

Var den nöjsam att läsa?
Ja. Hela fredagen på Debaser längtade jag bara hem till min bok. Den lockade fram en särskild känsla som bara få böcker brukar lyckas med. Något annat jag gillade mycket med den var utdraget ur boken Östergren om Östergren i slutet där man fick höra författarens egna tankar såhär i efterhand (han var blott 23 när han skrev den).

Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall?
Vet inte vilket ämne. Men jag blev sugen på att skriva en bok.

Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då?
Till dig som gillade Jack, till dig som gärna vill tro att du är lite litterär eller till dig som är 20 år och inte vet vad du vill.

En liderlig menad

På fredag lämnar jag Malmö, en liderlig menad på väg till Paris.
På fredag hyr jag ut min del i lägenheten i ett halvår.
På fredag kommer min efterlängtade bror till Sverige.
På fredag lämnar jag jobbet jag aldrig trodde jag skulle stå ut med.

På fredag är jag en liderlig menad på heltid.

Drömmar och förhoppningar

Jag är så förbannat trött på att få höra att jag inte ska ha förväntningar på saker och ting. Att jag kommer att bli så besviken när det inte blir som jag tänkt mig.
Jag är så förbannat trött på att få höra att personer inte är som jag tror. Att det bara är så de vill vara.
Ska man inte få bestämma själv vem man är? Bara bli dömd efter folk som tror att de vet vem man är. Att få bestämma vem man är känns som en ytterst personlig angelägenget.
Och förhoppningarna sen, utan dem är jag inget! Utan dem är mitt liv en bok av Dan Brown - meninglös.

Och egentligen tycker jag synd om dem, de förhoppningslösa människorna. För dom har aldrig drömt.